Tal till klass 9i
Som sagt så höll jag och Karin tal till vår klass och några lärare under balen. Framträdandet blev mycket lyckat. Många skrattade, i alla fall de som fattade internskämten. Tänkte i alla fall skriva talet här. Kanske något långt, och speciellt passande för er som gått i 9i.
Men till och börja med rekommenderar vi till alla er lärare som någonsin sagt att vi är ordentliga och amitiösa att ta tillbaka dessa ord. Ni lär kanske ångra er efter det här talet.
Allt började i alla fall med första skoldagen i klassrummet. Jag har hört hur en del i förväg planerat ur just de skulle bli populära eller få flest flick- eller pojkvänner. Som sagt checkade vi in varandra både tjejer och killar. På så sätt kunde vi snabbt konstatera att klassen innehöll fler manliga fjortisar än kvinnliga.
Under åren har vi också förstått att alla är unika och har en speciell plats här i klassen. Det är inte endast blåögda svennar som platsar här. Vi har lyckats samla på oss muslimer, brasiljanare, finnar, göteborgare, sadister, vegeterianer, glutenallergiker, smygbögar, tvillingar, låtsasbratz, segelbåts älskare, svenska negrar och ett fåtal normala. Jag kan helt enkelt konstatera att klassen är som en djurpark utan stängsel, där alla blandas med varandra.
Åren har i alla fall fortsatt och och en hel del förändringar har uppstått. Både mellan enskilda personer och par. En del fann varandra direkt och har återförenats då ett nytt tillfälle kommit, till exempel under klassresor. En del fann också kärleken i andra klasser och pendlade några gånger från den ena personen till den andra. Hårfärger, risyrer och längder har också förändrats. Det känns inte lika rätt längre att säga lilla Beijer när de finns de som är mindre. Men trots det så har vi hittat ett bevis i Viktor E skåp. Det står att ni slagit vad om 100 kr att Beijer vuxit om Viktor E i nian. Tyvärr blev det inte så.
Klassen har åkt på sammanlagt sex klassresor under tre år. Det har varit allt mellan att bo i tält som säckat ihop pga. regn och feluppsatta tältpinnar, paddlat i kanaler, cyklat tandemcyklar och åkt skidor i 13 graders värme. Alla dessa klassresor har i stort sätt blivit mycket lyckade. Frågan är då vad som är hemligheten bakom klass 9i klassresor?
Svaret på denna fråga kan vi ganska enkelt svara på. Vi har roat oss med att lämna en del personer ute på pålar i vattnet, funnit nya ställen att skita på, röjt ute på nätterna, sovit i varandras sängar, skrivit med eld i marken, ramlat i isvakar, åkt störtlopp med längdskidor i svarta backar, näckat, våldtagit granar på kyrkogårdar, fått hemringning och sett när Sussi vurpat med cykeln på Gotland.
Klassen har nästan blivit som en familj och vi är nu ganska vana att se varandra med rinnande smink, platt hår utan vax, svettiga, solbrända, arga, glada, generade, bakfulla och kära. Det är heller inte konstigt att se varandra med eller utan kläder. Trots detta så finns det tjejer i klassen som i smyg sminkar sig i tälten ubnder klassresor då det ösregnar.
Tre år har i alla fall gått nu och självklart så har man sett under de sista veckorna att alla blivet något mer skoltrötta. Det är inte längre 100% närvaro vid alla lektioner som de6 varit åren innan. Eller vad säger du Lucas S?
Vi har nästan alltid med endast ETT undantag blivit älskade av alla lärare. Däremot har vi gått från att vara en duktig klass som aldrig skolkat, till att missköta oss en del och själva välja när vi vill ha sovmorgon. Det är inte längre konstigt om halva klassen är borta en lektion och sedan kommer på Claes lektionerna. Detta pga. 99% av klassen fortfarande tre år senare är lika rädda för honom som de var första dagen i sjuan. Speciellt när han visa hur människorna såg ut som apor. Eller när han visar hur ett vulkanutbrott sker. Detta genom att slå ihop två bänkar med varandra. Alla hoppar lika högt av skräck varje gång.
I allmänhet är vi en ganska duktig idrottsklass, men självklart finns det brisster och hemligheter som ibland lett till framgång. Bristerna har har inte alltid synts men finns ändå där i grunden. För det första så har en del lektioner slutat med ambulans åkning och morfin. Eller hur Viktor E?
En del av oss orienterar bort oss i skogen, ramblar på både skidor och skridskor, träffar inte bollen i fotboll, simmar dåligt, och alla har vi någon gång fuskat i löparspåret. Brännboll behöver vi inte ens nämna...
Att klassen äter mer på mammas kebab än i matsalen är också bara en liten del av vad som beskriver vår klass. Men trots det så har vi vunnit tre år i rad på rösjönrunt. Det måste ju säga en hel del om de andra klasserna.
Nu sitter vi i alla fall alla här, förutom Pontus som svek oss för EM i fotboll. Sedan sjuan har många pratat om denna dag. Den stora frågan har allatid varit vem som ska hgå med vem. Som avslutning skullle vi vilja tacka våra mentorer och ge dem två goda råd.
1. Åk aldrig på klassresa själva utan någon förälder.
2. Titta alltid igenom elevernas väskor innan ni åker.
Detta för en lugn klassresa med mycket sömn, och utan oväntade överraskningar på nätterna. Tolka det som ni vill...
Som avslutning, Kangas you are still on fire!
Kära vänner och lärare
Vi har nu under tre år gått i den här idrottsklassen och vi har tillsammans haft sex mycket bra terminer. Men för att slippa trava upp allt smörande som alla andra säger utan att mena det, så har jag och mina vänner valt att hålla detta tal på ett lite annorlunda sätt. Vi tänkte istället berätta om de bästa minnena under dessa år, som gjort klassen till vad den är idag.Men till och börja med rekommenderar vi till alla er lärare som någonsin sagt att vi är ordentliga och amitiösa att ta tillbaka dessa ord. Ni lär kanske ångra er efter det här talet.
Allt började i alla fall med första skoldagen i klassrummet. Jag har hört hur en del i förväg planerat ur just de skulle bli populära eller få flest flick- eller pojkvänner. Som sagt checkade vi in varandra både tjejer och killar. På så sätt kunde vi snabbt konstatera att klassen innehöll fler manliga fjortisar än kvinnliga.
Under åren har vi också förstått att alla är unika och har en speciell plats här i klassen. Det är inte endast blåögda svennar som platsar här. Vi har lyckats samla på oss muslimer, brasiljanare, finnar, göteborgare, sadister, vegeterianer, glutenallergiker, smygbögar, tvillingar, låtsasbratz, segelbåts älskare, svenska negrar och ett fåtal normala. Jag kan helt enkelt konstatera att klassen är som en djurpark utan stängsel, där alla blandas med varandra.
Åren har i alla fall fortsatt och och en hel del förändringar har uppstått. Både mellan enskilda personer och par. En del fann varandra direkt och har återförenats då ett nytt tillfälle kommit, till exempel under klassresor. En del fann också kärleken i andra klasser och pendlade några gånger från den ena personen till den andra. Hårfärger, risyrer och längder har också förändrats. Det känns inte lika rätt längre att säga lilla Beijer när de finns de som är mindre. Men trots det så har vi hittat ett bevis i Viktor E skåp. Det står att ni slagit vad om 100 kr att Beijer vuxit om Viktor E i nian. Tyvärr blev det inte så.
Klassen har åkt på sammanlagt sex klassresor under tre år. Det har varit allt mellan att bo i tält som säckat ihop pga. regn och feluppsatta tältpinnar, paddlat i kanaler, cyklat tandemcyklar och åkt skidor i 13 graders värme. Alla dessa klassresor har i stort sätt blivit mycket lyckade. Frågan är då vad som är hemligheten bakom klass 9i klassresor?
Svaret på denna fråga kan vi ganska enkelt svara på. Vi har roat oss med att lämna en del personer ute på pålar i vattnet, funnit nya ställen att skita på, röjt ute på nätterna, sovit i varandras sängar, skrivit med eld i marken, ramlat i isvakar, åkt störtlopp med längdskidor i svarta backar, näckat, våldtagit granar på kyrkogårdar, fått hemringning och sett när Sussi vurpat med cykeln på Gotland.
Klassen har nästan blivit som en familj och vi är nu ganska vana att se varandra med rinnande smink, platt hår utan vax, svettiga, solbrända, arga, glada, generade, bakfulla och kära. Det är heller inte konstigt att se varandra med eller utan kläder. Trots detta så finns det tjejer i klassen som i smyg sminkar sig i tälten ubnder klassresor då det ösregnar.
Tre år har i alla fall gått nu och självklart så har man sett under de sista veckorna att alla blivet något mer skoltrötta. Det är inte längre 100% närvaro vid alla lektioner som de6 varit åren innan. Eller vad säger du Lucas S?
Vi har nästan alltid med endast ETT undantag blivit älskade av alla lärare. Däremot har vi gått från att vara en duktig klass som aldrig skolkat, till att missköta oss en del och själva välja när vi vill ha sovmorgon. Det är inte längre konstigt om halva klassen är borta en lektion och sedan kommer på Claes lektionerna. Detta pga. 99% av klassen fortfarande tre år senare är lika rädda för honom som de var första dagen i sjuan. Speciellt när han visa hur människorna såg ut som apor. Eller när han visar hur ett vulkanutbrott sker. Detta genom att slå ihop två bänkar med varandra. Alla hoppar lika högt av skräck varje gång.
I allmänhet är vi en ganska duktig idrottsklass, men självklart finns det brisster och hemligheter som ibland lett till framgång. Bristerna har har inte alltid synts men finns ändå där i grunden. För det första så har en del lektioner slutat med ambulans åkning och morfin. Eller hur Viktor E?
En del av oss orienterar bort oss i skogen, ramblar på både skidor och skridskor, träffar inte bollen i fotboll, simmar dåligt, och alla har vi någon gång fuskat i löparspåret. Brännboll behöver vi inte ens nämna...
Att klassen äter mer på mammas kebab än i matsalen är också bara en liten del av vad som beskriver vår klass. Men trots det så har vi vunnit tre år i rad på rösjönrunt. Det måste ju säga en hel del om de andra klasserna.
Nu sitter vi i alla fall alla här, förutom Pontus som svek oss för EM i fotboll. Sedan sjuan har många pratat om denna dag. Den stora frågan har allatid varit vem som ska hgå med vem. Som avslutning skullle vi vilja tacka våra mentorer och ge dem två goda råd.
1. Åk aldrig på klassresa själva utan någon förälder.
2. Titta alltid igenom elevernas väskor innan ni åker.
Detta för en lugn klassresa med mycket sömn, och utan oväntade överraskningar på nätterna. Tolka det som ni vill...
Som avslutning, Kangas you are still on fire!
Kommentarer
Trackback
